Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Kraftöverföringars elektriska egenskaper - C. Överföringsförmåga och stabilitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Bortsett från uppträdande spänningsfall och överföringsförluster samt
uppvärmningen av ledarna, finns det emellertid också en teoretisk gräns för
en kraftlednings överföringsförmåga. Om man utgår från en viss
överföringsspänning, bestämd av ledningens utförande, och ökar den uttagna
strömmen vid konstant effektfaktor, kommer spänningen i
mottagningsändan att sjunka. Den uttagna effekten, som är proportionell mot
produkten av spänningen och strömmen, kommer först att öka med ökad ström
men uppnår snart ett maximum och minskar vid ytterligare ökning av
strömstyrkan. Den härigenom erhållna maximieffekten har dock ingen
praktisk betydelse. I praktiken har man däremot att göra med en annan
teoretisk gräns för överföringsförmågan, som beror på ledningens data och
på vilka spänningsförhållanden man kan tillåta.
För att klargöra sambandet mellan den av en kraftledning överförda
effekten, spänningsförhåitandena på ledningen och överföringsförlusterna
använder man, som tidigare nämnts, cirkeldiagram. Med hjälp av dylika
diagram kan man direkt avläsa spänningsfallet i ledningen samt förlusterna
för olika belastningar. Diagrammen kunna uppgöras under olika
förutsättningar, såsom att man räknar med en konstant inmatningsspänning eller
en konstant uttagningsspänning.
Såsom exempel visas av fig. 14: 22 och 14: 23 två cirkeldiagram för en
220 kV ledning Stadsforsen—Västerås. Båda diagrammen hänföra sig till
en konstant spänning i ledningens inmatningsända. Förstnämnda diagram
visar sambandet mellan den i ledningen inmatade aktiva respektive reaktiva
effekten och spänningen i ledningens uttagningsända samt
överföringsförlusterna. Sistnämnda diagram visar sambandet mellan den från ledningen
uttagna aktiva respektive reaktiva effekten och spänningen i ledningens
uttagningsända.
Med hjälp av sådana diagram kan man också direkt ånge ledningens
maximala överföringsförmåga under olika förutsättningar med avseende
på spänningsförhållandena. Vid exempelvis en inmatningsspänning av
220 kV och en uttagningsspänning av 198 kV är den maximalt ultagbara
effekten 220 MW, och för att kunna taga ut denna effekt vid den angivna
spänningen måste man i samma punkt på ledningen mata in ca 200 MVAr.
Vid uttagning av enbart aktiv effekt under förutnämnda
spänningsförhållanden blir effekten begränsad till 120 MW.
Om en kraftledning användes för överföring av effekt från ett
kraftsystem till ett annat, är det av vikt, att ledningens maximala
överföringsförmåga väljes tillräckligt stor i förhållande till den maximala effekt, som
kan behöva överföras mellan systemen. Har man exempelvis en relativt
svag förbindelse mellan två stora kraftsystem, kan det bliva svårt att
ständigt avpassa den överförda effekten så, att man ej kommer i närheten av
ledningens maximala överföringsförmåga. Man riskerar då, att systemen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
