Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vattenturbiner - E. Turbintypernas användning och uppställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
E. Turbintypernas användning och uppställning.
Valet av lämplig turbintyp vid en vattenkraftutbyggnad beror i främsta
rummet på fallhöjd och vattenföring. Med avseende på de tidigare nämnda
olika turbintyperna kan man göra följande indelning.
Långsamlöparna äro turbiner med specifika varvtal om ca 50—150,
normallöparna om ca 150—350 och snabblöparna (propeller- och
kaplanturbiner) om ca 350—900 r/m.
Är det specifika varvtalet mindre än ca 50 r/m, får man övergå till
pel-tonturbinen, som beskrives i följande avdelning. Är det specifika
varvtalet större än ca 900 r/m, dvs. större, än vad som kan uppnås med ett
enda löphjul, kan man dela upp vattenmängden på två eller flera hjul
i en och samma turbin, varjämte man givetvis har den möjligheten att
anordna flera aggregat. Om alla hjulen i ett aggregat äro lika, gäller, att hela
aggregatets specifika varvtal är lika med specifika varvtalet för ett ensamt
hjul, multiplicerat med kvadratroten ur antalet hjul.
Peltonturbinen kan sägas i allmänhet erfordra en fallhöjd av mera än
100 m. Om fallhöjden är över ca 300 m, komma i regel uteslutande
pelton-turbiner i fråga. Det är endast i undantagsfall, om vattenföringen är relativt
stor, som francisturbinen kommit till användning vid fallhöjder över 300 m.
Vid fallhöjder av storleksordningen 100 à 200 m och stor vattenföring
användas långsamlöpare av francistyp, och vid fallhöjder av 50 à 100 m
och stor vattenföring användas i regel normallöpare av francistyp. Vid
lägre fallhöjder användas i regel normallöpare eller snabblöpare av
francistyp eller också propeller- eller kaplanturbiner. Nedåt kunna francis-,
kaplan- och propellerturbiner användas för ända till 1 à 2 m fallhöjd.
Särskilt innan de moderna snabblöparna uppfunnits, blev man ofta
tvungen att anordna två eller flera löphjul på axeln för att få ett acceptabelt
varvtal. Under senare år har den enhjuliga turbinen blivit vanligare.
Propeller- och kaplanturbinerna utföras så gott som uteslutande enhjuliga.
Med avseende på turbinens placering skiljer man på horisontell och
vertikal uppställning alltefter turbinaxelns anordning. Tidigare har det
horisontella utförandet varit det vanligaste, dels på grund av att den
horisontella uppställningen erbjudit vissa fördelar med hänsyn till
monterings-och demonteringsmöjligheter, dels emedan bärlagerkonstruktionerna då
voro mindre tillförlitliga. I och med tillkomsten av segmentlager av
Kings-bury- och Mitchelltyp bortföllo svårigheterna med avseende på lagren,
och de enhjuliga vertikala konstruktionerna ha blivit allt vanligare.
Beträffande utförandet av ett dylikt lager hänvisas till kap. 9, sid. 38.
Med avseende på turbinens inbyggnad skiljer man på öppen och sluten
uppställning. Vid låga fallhöjder och enkla lokala förhållanden är det
vanligast, att turbinen uppställes i en öppen sump. Om det härvid erfordras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
