Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Vattenkraftstationer - F. Inspektion och underhåll - 1. Maskiner och järnkonstruktioner - 2. Betongkonstruktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Till den förstnämnda kategorin höra framför allt maskiner och rörliga
anordningar, där man måste söka upptäcka sådana felaktigheter som
förslitning av kedjor, linor, kugghjul och övriga därmed jämförliga
maskindelar, glappning i lagergångar, otillräcklig smörjning, olämplig kvalitet hos
smörjmedel m. m. Vid fasta järnkonstruktioner utgöras de vanligaste felen
av lösa nitar, skadade svetsar, bristfälligt rostskydd, läckning vid luckor
och tuber, lösa grundbultar, sprickor i gjutna delar, skakande delars
lossnande, bristfällig isolering m. m.
Såsom ovan antytts, kunna även sådana skador uppträda, som äro av
mera ofarlig natur. Även i ett dylikt fall bör givetvis en skadad del skyddas
mot ytterligare förstörelse.
Underhåll av maskiner och järnkonstruktioner består huvudsakligen i
utbyte av förslitna eller förrostade delar samt i skydd mot ytterligare
förstörelse. Skydd mot rost erhålles bl. a. genom galvanisering eller målning.
Galvanisering utföres före montaget och i samband med konstruktionens
tillverkning. Grundmålning kan alltefter omständigheterna helt eller
delvis utföras antingen före, i samband med eller efter montaget. Täckmålning
sker i regel efter montaget. Huruvida galvanisering eller målning bör
väljas, är i huvudsak en ekonomisk fråga, som måste avgöras från fall
till fall.
2. Betongkonstruktioner.
För ett tiotal år sedan blev det utrett, att skador hos betong i
vattenbyggnader nästan undantagslöst förorsakas av genomsipprande vatten.
Cementen innehåller från början ett par procent fri kalk, och vidare frigöres kalk
vid de i åratal pågående kemiska förändringarna i betongen. Om betongen
icke är fullt tät, sipprar vatten igenom och upplöser den fria kalken, som
bortföres av vattnet, efterlämnande utvidgade håligheter. Vattensippringen
ökas härigenom, och förstörelsen fortsätter med ökad hastighet. En
genom-sippring uppkommer, endast om vattentrycket på den ena sidan av
konstruktionen är större än på den andra sidan, men tryckskillnaden behöver
endast vara obetydlig, för att utlösning av kalk skall äga rum. Betong för
vattenbyggnader bör därför göras så tät, att vatten icke kan genomtränga den.
Med hänsyn till risken för förstörelse bör betongen systematiskt besiktigas
och undersökas. Genom slag med hammare mot ytan kunna håligheter nära
ytan konstateras, och genom borrning med slagborr, varvid borrets
sjunkning och borrmjölets beskaffenhet observeras, kunna även djupare belägna
kaviteter upptäckas. Ett säkrare men väsentligt dyrare undersökningssätt
är stålsandborrning, varvid man brukar uttaga borrkärnor av omkring 15 cm
diameter. Av kärnornas utseende är det dock icke alltid möjligt att bedöma,
om betongen är dålig eller ej, emedan en kärna av ganska god betong
understundom kan bli söndermald och besiktningen därigenom missvisande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
