Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ångkraftstationer - E. Ångpannor - 3. Panntyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
av vatten och omslutas av rökgaser. Pannan kan inmuras helt och hållet
eller också, när det är fråga om hög belastning, förses med kyltuber
omkring eldstaden. Eldstaden anordnas under tubsatsen, och rökgaspassagen
brukar utformas med i tubsatsen anbringade mellanväggar, så att gaserna
kunna bestryka eldstadstuberna på ett effektivt sätt.
Vattenrörpannans viktigaste fördelar äro, att den har litet platsbehov,
hög eldytebelastning, stor eldyta och kort uppeldningstid, varjämte den,
såsom förut framhållits, kan byggas för mycket höga tryck och i mycket
stora enheter. De erforderliga höga, helt eller delvis inklädda
eldstadsrummen äro förhållandevis lätta att anordna. Panntypen lämpar sig därtill för
eldning med varje slag av bränsle. Belastningen kan, beroende på
utförandet, variera mellan ca 25 och ca 50 kg ånga per m2 eldyta och timme.
I vissa fall är det en nackdel, att vattenrörpannan har ett i förhållande
till eldytan mindre vattenrum än de äldre panntyperna. Detta är
visserligen fördelaktigt med hänsyn till uppeldningen, som kan ske snabbare,
men ofördelaktigt med hänsyn till ackumuleringsförmågan. Den minskade
ackumuleringsförmågan kompenseras emellertid av möjligheten att
konstruktivt utforma pannan så, att ångproduktionen kan bringas att följa
även häftiga belastningsvariationer. Denna möjlighet har för övrigt speciellt
utnyttjats vid konstruktion av reserv- och spetsbelastningspannor.
På grund av konstruktionen är vattenrörpannan svårare att göra ren
från pannsten än de äldre pannorna, och den blir således känsligare för
dåligt matarvatten. Den svåra rengöringen av tuberna gör det nödvändigt
att antingen ha tillgång till bra matarvatten eller, om sådant ej finnes
tillgängligt, anordna erforderlig rening av vattnet.
Skillnaden mellan olika typer av vattenrörpannor ligger huvudsakligen
i anordnandet av tuberna mellan domar och fördelningslådor, i
inbyggnaden och placeringen av övriga värmemottagande ytor samt i
förbränningsrummets utformning. Beträffande konstruktionen har man brukat skilja
på två typer, allteftersom tuberna äro anbringade huvudsakligen horisontellt
eller huvudsakligen vertikalt, såsom visas i fig. 17: 9 och 17: 10. Bland de
moderna pannorna finnas emellertid ett flertal typer, som ha både
horisontella och vertikala tuber. Som en utveckling av den vertikala
vattenrörpannan kan man slutligen beteckna strålningspannan.
Horinsontalrörpannan har antingen en tvärliggande dom, såsom i princip
är antytt i fig. 17:9, eller också en längsliggande dom. Därjämte förekomma
också pannor med två eller flera parallella domar.
Ångdomens uppgift är att upptaga den från tuberna uppströmmande
blandningen av ånga och vatten, så att ångan på det mest effektiva sätt
skiljes från vattnet. Dessutom erfordras fördelningslådor eller vattenkamrar
för att upptaga det nedströmmande vattnet och den uppströmmande
blandningen av ånga och vatten från tuberna. Fördelningslådorna, i vilka tuberna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
