Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ångkraftstationer - G. Rörledningar och hjälpapparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
G. Rörledningar och hjälpapparater.
Rörledningssystemet i en ångkraftstation med tillhörande pannanläggning
har en liknande uppgift som samlingsskenesystemet i ett ställverk. Den
av ångpannorna bildade ångan skall överföras till de olika turbinerna, och
ledningssystemet skall då vara så utfört, att det medger olika driftsätt och
därjämte ger en viss grad av säkerhet för att driften skall kunna
upprätthållas vid inträffande fel.
Rörledningssystemets utförande blir i hög grad beroende av läget för
ångpannehus, maskinsal och eventuellt tillhörande pumphus. Dessutom
inverka anläggningens uppgift, driftplan och den erforderliga
driftsäkerheten. Man får vid utförandet av rörledningarna bland annat beakta, att
hela rörledningssystemet innebär vissa värmeförluster samt att alla ventiler
och ändringar i ledningarnas riktning medföra tryckförluster men att
ledningssystemet dock måste anläggas så, att det medger vissa möjligheter
till snabbt ingripande vid uppträdande fel och störningar. Dessutom erfordras
en viss grad av säkerhet för att man skall kunna med ventiler avstänga
ångledningarna vid avbrott eller fel.
Analogt med förhållandena i ett ställverk kan man för överföring av
ånga från pannorna till turbinerna använda enkel ledning, dubbelledning eller
ringledning. För det fall att man tillämpar dubbelledningssystemet, kan
detta exempelvis vara utformat på det sättet, att man med varje panna
genom omställning av ventiler matar det ena eller andra ledningssystemet,
varjämte man på motsvarande sätt matar varje turbin från det ena eller
andra systemet.
Beräkningen av rörledningarna upptages ej här till närmare behandling.
Man får i varje särskilt fall utgå från ångmängd, ångtryck och ångtemperatur
och därefter bestämma rördimensionerna under förutsättning av en
strömningshastighet, som ger rimliga värden på tryckfall, temperaturfall och
energiförluster. Vanligen räknar man med en ånghastighet av 20 à 30 m/s för
mättad ånga och 30 à 50 m/s för överhettad ånga. Av speciell vikt är att taga
hänsyn till ledningarnas utvidgning vid temperaturvariationer, så att dessa
ej ge upphov till alltför stora påkänningar. Det är av denna anledning,
som ledningarna, då det erfordras, förses med lyrarör eller andra fjädrande
förbindningar. Ångledningarna utgöras i de ilesta fall av heldragna stålrör.
Till undvikande av för stora värmeförluster isolerar man ledningarna.
Som isolermaterial användas kiselmassa, glas- eller slaggull etc.
För att reglera ångtrycket inbygger man i rörledningarna ventiler med
handreglering eller automatisk reglering. Bland de automatiska ventilerna
är reduceringsventilen den vanligaste. Denna är konstruerad för att
automatiskt ge ångan ett konstant lägre tryck, sedan den genomgått ventilen. För
att reglera ångans temperatur använder man ångomformare eller i vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
