Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ångkraftstationer - I. Ångkraftanläggningar - 3. Ekonomi - 4. Drift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
De ovan angivna uppgifterna äro, såsom förut framhållits, baserade
på att kraftstationen skall vid varje tillfälle köras på det mest ekonomiska
sättet. Under normala driftförhållanden är det aldrig möjligt att ernå dessa
förbrukningssiffror dels på grund av uppeldnings- och avställningsförluster,
dels på grund av oundvikliga variationer i ångtryck och ångtemperatur,
dels slutligen även på grund av erforderlig beredskapshållning. De verkliga
förbrukningssiffrorna komma därför att ligga 15 à 20% över de på detta
sätt beräknade.
4. Drift.
En ångpannas drift kräver i främsta rummet, att inmatningen av bränsle
och vatten avpassas efter pannans belastning. Åtgärderna härför äro
beroende av pannans konstruktion.
Vid en panna med kedjerost varierar man bränsleinmatningen genom att
ändra kolbäddens tjocklek på rosten och därjämte även den hastighet,
varmed rosten drives fram. Därtill kommer en motsvarande reglering av
den luftmängd, som förbränningen erfordrar.
Frammatningen av bränslet skall ske på så sätt, att bränslet är fullständigt
förbränt vid rostens bakre del. Rosteldningen kräver även kontroll av att
bränsleskiktet på rosten är jämnt, så att några bara fläckar icke uppträda.
Regleringen av förbränningsluften avser både primärluft och
sekundärluft och innebär, att såväl luftmängden som dess fördelning över rostytan
avpassas efter belastningen. Primärluften tillföres i moderna anläggningar
ofta genom ett system av kanaler, i vilka luftmängden kan regleras så, att
de olika sektionerna av rosten få mer eller mindre luft. Sekundär luften,
som tillföres uppifrån och från sidorna, skall inom olika delar av eldstaden
avpassas så, att de brännbara gaser, som bränslet avger, bli fullständigt
förbrända.
Samtidigt med att lufttillförseln regleras, måste man också genomföra
motsvarande reglering av rökgasfläktarna eller rökgasspjällen, så att man
under olika förekommande belastningsförhållanden alltid får ett lämpligt
drag i pannan, dvs. ett visst lågt undertryck i eldstaden.
I flertalet moderna pannor är eldningen mer eller mindre automatiserad.
Både lufttillförsel och dragförhållanden kunna sålunda automatiskt
avpassas efter ångproduktionen med hjälp av regleringsanordningar. Man har
då endast att anpassa bränsleinmatningen efter belastningsförhållandena.
Även bränsleinmatningen kan automatiseras.
Vid kolpulvereldade pannor ombesörjes bränslets inmatning genom
fläktar på så sätt, att kolpulvret införes tillsammans med och transporteras
av en del av förbränningsluften. Vid oljeeldade pannor tillföres bränslet
genom pumpar. I det förra fallet regleras bränsletillförseln genom omställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
