Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ackumulatorer - A. Blyackumulatorn - 2. Verkningssätt - 3. Celltyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Sålunda försämras verkningsgraden, om urladdningen ej sker
omedelbart efter laddningen, enär batteriets självurladdning eljest hinner göra
sig märkbar. Verkningsgraden förbättras, om laddningsströmmen minskas.
Därvid blir nämligen den erforderliga laddningsspänningen lägre och den
onyttiga gasutvecklingen mindre. Vidare blir verkningsgraden bättre, om
syrans specifika vikt ökas, enär härigenom den nyttiggjorda kapaciteten
ökas och samtidigt urladdningsspänningen höjes. En ökning av syrans
specifika vikt utöver fabrikantens föreskrifter får ej förekomma, enär den
leder till en minskning av cellernas livslängd.
Såsom ovan antytts, har blyackumulatorn en viss självurladdning,
beroende på flera orsaker. De viktigaste av dessa äro följande.
1) Massapartiklar lossna från både positiva och negativa plattor och
falla till botten. Denna slamning är ofrånkomlig hos en blyackumulator och
ökar med åren. Slamningen förvärras genom för hög laddningsström,varvid
gasblåsorna rycka loss massapartiklar. Vidare ökas slamningen genom
skakningar.
2) Blysuperoxiden på de positiva elektroderna och det metalliska blyet
på de negativa elektroderna förena sig delvis med svavelsyran till blysulfat,
vilket i kristallinisk form avsätter sig på elektroderna som ljusare fläckar.
Man säger, att plattorna sulfatera. Detta visar sig, genom att de positiva
plattorna bliva tegelröda i stället för normalt chokladbruna och de negativa
plattorna ljusgrå i stället för normalt mörkgrå.
3) Vissa metalliska föroreningar (särskilt järn) i syran och blyet ge
upphov till s. k. lokalelement, som ha en urladdande verkan.
Även om en blyackumulator ej användes, får den ej stå utan tillsyn och
måste då och då (t. ex. med 14 dagars mellanrum) uppladdas.
3. Celltyper.
Såsom förut angivits, skiljer man mellan olika ackumulatortyper,
beroende på både tillverkningsmetoden för plattorna och konstruktionen i övrigt.
a. Celler med smetade (pasterade) plattor.
Både positiva och negativa elektroder bestå av ett gjutet galler (se fig.
18: 1) av antimonhaltigt bly, i vars maskor smetas en blandning av mönja
och blyglete. Genom förmering med olika polaritet erhållas antingen
positiva eller negativa plattor. En dylik pasterad platta visas av fig. 18:2.
Batterier med smetade plattor äro de mest förekommande, emedan
alla startbatterier för bilar äro av denna typ, vidare exempelvis
radiobatterierna. De äro billiga i tillverkning, och av alla blybatterier ha de den
lägsta vikten och den minsta volymen för en viss given kapacitet. Den
nyttiga livslängden blir emellertid kort, oftast endast ett par år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
