- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 3. Kraftstationer : kraftledningar : ställverk /
148

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ackumulatorer - B. Den alkaliska ackumulatorn - 1. Allmänt utförande - 2. Verkningssätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

Då Nifeackumulatorn är den vanligaste och i Sverige nästan uteslutande
förekommande alkaliska ackumulatorn, hänför sig följande beskrivning
huvudsakligen till denna.

Vid framställning av Nifeackumulatorns aktiva massor användes för den
positiva elektroden nickelhydrat, som uppblandas med grafit, för att
ledningsförmågan skall bliva större. Den negativa elektroden framställes av
kadmiumoxid jämte någon järnoxid. I Edisonackumulatorn består den
negativa elektroden huvudsakligen av järnoxid.

Massorna till de positiva och de negativa elektroderna pressas till
briketter, vilka inneslutas mellan tunna perforerade stålband. Banden
avklippas i lämpliga längder, vilka insättas i plåtramar och så bilda kompletta
elektrodplattor (se fig. 18: 10).

Till det mekaniska utförandet äro de positiva och de negativa
elektroderna lika. De isoleras från varandra genom ebonitstavar. De båda
ytter-plattorna ha samma polaritet och ligga an mot cellkärlet av plåt, vilket
får samma polaritet som ytterplattorna (pluspol). Den inbördes
förbindningen av plattor med samma polaritet sker vid små celler genom
svetsning, vid större celler genom hopskruvning på en genomgående
samlings-bult, varvid plattorna hållas från varandra av distansringar, såsom visas
av fig. 18: 10.

Alla fogar i cellkärlet äro svetsade. Påfyllning av vatten och elektrolyt sker
genom ett ventilhål upptill, som även utsläpper de vid laddningen bildade
gaserna. Över elektroderna har man lämnat ett rikligt utrymme dels för att
ge rum åt en större mängd elektrolyt, dels för att vid laddning hindra
överkokning på grund av de uppstående gaserna.

Elektrolyten består av ren kalilut med en specifik vikt av 1,17—1,19.

De i elektroderna ingående massorna underkastas ett antal upp- och
urladdningar (förmering) och ge därefter sin fulla kapacitet.

2. Verkningssätt.

Det elektrokemiska förloppet i en Nifecell är mera komplicerat än i en
blycell men kan schematiskt beskrivas på följande sätt.

I urladdat tillstånd innehåller den positiva elektroden nickelhydrat,
Ni(OH)2, och den negativa elektroden kadmiumhydrat, Cd(OH)2. Vid
laddning övergår nickelhydratet till ett nickelhydrat av annan
sammansättning, Ni(OH)3, och kadmiumhydratet till metalliskt kadmium, Cd.
Förloppet kan därför anges med följande schematiska formel

laddning

2Ni(OH)2 + Cd(OH)2 J 2Ni(OH)3 + Cd
urladdning
(+pol) (—pol) (+pol) (—pol)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/3/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free