- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 3. Kraftstationer : kraftledningar : ställverk /
149

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ackumulatorer - B. Den alkaliska ackumulatorn - 2. Verkningssätt - 3. Celltyper - 4. Laddning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149

Som synes, deltager elektrolyten ej i reaktionerna, såsom fallet däremot är
hos blyackumulatorn, utan den tjänstgör endast som ledare för strömmen.
Dess specifika vikt ändras därför ej vid laddning eller urladdning. Delvis till
följd härav sjunker kapaciteten ej så snabbt som hos blyackumulatorn vid
snabba urladdningar.

För en Nifecell föreskrives i de flesta fall, att laddningen, angiven i Ah,
skall vara 50 % större än urladdningen, också angiven i Ah, vilket är den
för cellens livslängd fördelaktigaste laddningsnormen. Härav följer, att man
i praktiken låter cellen arbeta efter en Ah-verkningsgrad av 67 %. På grund
av skillnaden mellan laddnings- och urladdningsspänningarna blir
energiverkningsgraden i motsvarande mån lägre, nämligen ca 55 %.

Någon motsvarighet till sulfateringen hos blyackumulatorn finnes ej,
eftersom elektrolyten i en Nifeackumulator ej kemiskt inverkar på elektroderna.
Självurladdningen är även mycket obetydlig. Då emellertid vatten avdunstar
ur elektrolyten, måste efterfyllning av destillerat vatten ske då och då.
Vattenledningsvatten får numera ej användas till efterfyllning på grund av
de nyare metoder för vattenrening, som allmänt tillämpas och som ge
dricksvattnet ett för cellerna skadligt överskott av fri klor.

Elektrolyten försämras något genom inverkan av luftens kolsyra, vilket
visar sig genom nedsättning av kapaciteten. Denna kan återställas genom
regelbundna elektrolytbyten, t. ex. vartannat år eller för batterier i
trak-tionär drift även varje år.

3. Celltyper.

Konstruktionsprincipen är för alla Nifeceller densamma, men beroende
på olika användningsområden skiljer man mellan celler med normalt inre
motstånd och celler med lågt inre motstånd, de senare konstruerade för att
ge normal arbetsspänning även vid kraftiga urladdningar.

Numera konstruerar man Nifeceller med minst lika lågt inre motstånd
som hos blyceller med samma kapacitet, t. ex. som startbatterier för bilar.
Dimensioner och egenskaper kunna även göras lika, men
tillverkningskostnaderna ställa sig ofördelaktigare för Nifebatteriet.

4. Laddning.

Laddningen tillgår på samma sätt och med samma hjälpmedel, som
angivits för blyackumulatorn.

Normalt föreskrives laddning med konstant strömstyrka under en viss
bestämd tid, motsvarande en inladdad elektricitetsmängd, som är 50 %
större än batteriets kapacitet. Genom att man hela tiden kan ladda med en
konstant strömstyrka samt genom att Nifeackumulatorn tål en högre
laddningsström (obetydlig risk för slamning), kan laddningstiden göras avsevärt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/3/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free