- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 3. Kraftstationer : kraftledningar : ställverk /
156

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Elektriska isolermaterial och isolatorer - A. Olika isolermaterial och deras egenskaper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

Förutom porslinet och steatiten finnas en mängd andra liknande
konstprodukter med speciella egenskaper, exempelvis hög dielektricitetskonstant
för kondensatortillverkning och små dielektriska förluster vid högfrekvens
för användning inom radiotekniken.

En tredje grupp fasta isolermaterial utgöra olika former av läcker och
fernissor, som användas för impregnering av lindningar.

En fjärde grupp fasta isolermaterial bilda de konstprodukter, som
erhållas, genom att ett fyllnadsämne, bestående av exempelvis papper,
trämjöl etc., hopbakas med ett bindemedel, såsom lack eller fernissa. Viktigast
och vanligast av ifrågavarande ämnen äro bakelitpreparaten, även
benämnda konsthartser. Dessa ha fått vidsträckt användning för många olika
ändamål, bland annat även som isolermaterial. I detta sammanhang bör
anmärkas, att ordet bakelit egentligen är ett fabriksnamn och att samma
produkt även har andra namn, såsom isolit etc.

Bakelit erhålles, då fenol (karbolsyra) och formaldehyd i vattenlösning
uppvärmas tillsammans med en kontaktsubstans (ofta ammoniak), som
efter processen åter avskiljer sig från den bildade produkten. Processen
sker i tre steg. Först erhålles bakelit A som en segflytande eller fast kropp.
Denna är smältbar samt löslig i alkohol, aceton, glycerin m. fi. lösningsmedel.
Upphettas bakelit A, uppstår en mellanprodukt, bakelit B, som är en fast
kropp, vilken i värme besitter plastiska egenskaper och vid avkylning blir
hård och spröd. Den är osmältbar samt olöslig i nyssnämnda lösningsmedel.
Uppvärmes bakelit B ytterligare, erhålles slutprodukten, bakelit C. Vid
vanligt tryck blir denna porös och blåsig, men vid ca 2 atmosfärer
övertryck erhålles en slutprodukt, som är ljus, fast, något elastisk, olöslig samt
osmältbar. Vid 300° C förkolnar den utan att mjukna. Den angripes av
brom, koncentrerad svavelsyra, salpetersyra och natronlut men har stor
motståndskraft mot vatten.

Bakeliten utgör grundmaterialet för framställning av en del tekniska
isolermaterial. Utgångsmaterialet utgöres härvid av bakelit A eller bakelit
B. Bakelit A användes i lösning i form av ett bakelitlack för impregnering
av papper, väv etc. Bakelit B användes i form av mjöl tillsammans med
fibermaterial, såsom cellulosa, trämjöl, asbest etc. I båda fallen pressas
massan för framställning av den färdiga produkten vid 160 à 170°C i
stålformar med ett tryck av ca 150 kg per cm2. Luft och under pressningen
alstrade gaser måste härvid få tillfälle att avgå. I vissa fall är det behövligt
att insätta de pressade föremålen i värmeugn under tryck för fullständig
överföring av bakeliten till slutprodukten, bakelit C.

Bakelitpapperet är av speciell betydelse för framställning av isolerande
plattor och rör. Papperet bestrykes först med bakelit A i form av lack,
varefter lösningsmedlet får avdunsta. För framställning av plattor pressas
pappersarken mellan plana ytor under värme. Vid framställning av rör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/3/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free