Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Elektriska isolermaterial och isolatorer - B. Den elektriska hållfastheten hos anläggningsdelar och dess utprovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
ena är jordad. Momentanvärdet av kulgapets överslagsspänning
sammanhänger med kulavståndet och kulornas diameter samt beror även på
barometerståndet och lufttemperaturen. Närmare uppgifter härom finnas i
normerna.
Vid fastställandet av en standardstötform hade man i tankarna att med
stötspänningarna i möjligaste mån efterlikna de överspänningar, som genom
atmosfäriska urladdningar uppstå på kraftlinjer. Av erfarenhet visste man,
att en stötform om 1/50 relativt lätt kunde erhållas, och man kände
dessutom isolationshållfastheten inom de tidsintervall, som äro av det största
intresset. Alla dessa faktorer ha medverkat till att den nämnda stötformen
är standard enligt de svenska normerna och att, bortsett från smärre
avvikelser, det är denna stötform, som nästan uteslutande användes över
hela världen.
Då, som nämnts, den av en stötspänningsgenerator lämnade spänningen
lätt kan varieras till sin storlek, medan kurvformen förblir oförändrad,
gestalta sig stötspänningsprov på följande sätt.
Hållprov utföras enligt normerna, genom att provföremålet utsättes för
stötar av föreskriven storlek och form, varvid antalet stötar skall vara fem
av vardera polariteten. Är stötformen känd, exempelvis genom tidigare
oscillografering, kan man nöja sig med ett kulgnistgap för
spänningsmätningen.
Överslagsprov tillgå så, att man successivt höjer den av stötgeneratorn
lämnade spänningen, till dess överslag börja erhållas på provföremålet.
Man har då kommit strax över hållgränsen. Ökar man spänningen, leda
fler och fler av stötarna till överslag. När ungefär varannan av stötarna
leder till överslag, brukar man säga, att man nått 50 %
stötöverslagsspän-ningen, som i allmänhet ligger 5 à 10 % över hållgränsen. Denna 50 %
stöt-överslagsspänning tillmättes tidigare en viss betydelse men anses numera
icke vara av fullt så stort intresse. Den ligger i de flesta fall något över
toppvärdet av den på vanligt sätt med växelström bestämda
överslagsspänningen, och kvoten mellan dessa storheter brukar kallas impuls- eller
stöt-faktorn för ifrågavarande provföremål. För de flesta moderna
ställverksapparater och isolatorer är denna faktor omkring 1,1—1,2 för positiv stöt
och 1,3—1,7 för negativ, men vissa konstruktioner uppvisa stora avvikelser
från dessa siffror.
Ökar man ytterligare stötspänningarnas storlek, leda allt flera stötar till
överslag, och vid viss spänning uppnår man, att detta sker för samtliga
stötar, dvs. man har uppnått 100 % gränsen. Ökas spänningen ännu mera,
kan man utan ytterligare hjälpmedel blott konstatera, att alla stötar
fortfarande leda till överslag. Har man emellertid en oscillograf till sitt
förfogande, finner man, att tiden till överslaget blir kortare och kortare,
samtidigt som den uppnådda spänningen ökar. Fig. 19: 7 åskådliggör för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
