Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Elektriska isolermaterial och isolatorer - B. Den elektriska hållfastheten hos anläggningsdelar och dess utprovning - C. Märkspänningar, provspänningar och överslagsspänningar. Isolationskoordination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
mot överslag, exempelvis medelst en ventilavledare, dvs. för den ovan
omnämnda koordinationen. Emellertid känner man i alltför ringa grad de
fullständiga tidkurvorna för alla i en anläggning ingående delar, och tills
vidare har man därför tänkt sig försöka basera en koordination på basis
endast av hållnivån för 1/50-stötar. Orsakerna till att man anser sig kunna
göra detta, äro delvis, att de s. k. skyddskurvorna (motsvarande
tidkurvorna) för ventilavledare nu kunnat göras så goda, att de med all
sannolikhet ligga under alla för övriga delar av anläggningen gällande tidkurvor.
Man måste emellertid iakttaga stor försiktighet vid användning av alla
på stötprov baserade värden. Det har nämligen visat sig, att ofta även till
synes små avvikelser från de vid provtillfället rådande förhållandena kunna
förorsaka rätt betydande ändringar i överslagsspänningen. Sålunda kan
man icke utan vidare använda för en ensam isolator uppmätta värden
vid bedömning av hållfastheten hos ett ställverk, i vilket isolatorn ingår.
Närheten till andra jordade eller spänningsförande delar påverkar nämligen
hållfastheten så väsentligt, att det nästan är nödvändigt att utföra prov på
det färdigbyggda ställverket, om man vill vara fullt säker på dess
hållfasthet.
C. Märkspänningar, provspänningar och överslagsspänningar.
Isolationskoordination.
De spänningar, som man har att göra med i elektriska anläggningar, äro
dels driftspänningen, dels överspänningar. Den förra utgör en kontinuerlig
belastning på isolationen, de senare åstadkomma oftast mycket kortvariga
men desto större påkänningar på densamma. För att få en anläggning
driftsäker måste man alltså med avseende på isolationen dimensionera
den så, att båda de nämnda slagen av påkänningar kunna uthärdas med
tillräcklig marginal. Valet av marginal utgör dels en erfarenhetssak, dels
en ekonomisk fråga.
Driftspänningen torde med nutida materialval, fabrikationsmetoder och
konstruktiva utformning endast i sällsynta undantagsfall medföra sådan
påkänning på isolationen, att dess livslängd icke är tillräcklig. Fel, som
uppträda under normal drift, äro därför vanligen att hänföra till andra
orsaker. Emellertid kan det i detta sammanhang vara av intresse att närmare
studera kurvorna i fig. 19: 3. De visa exempelvis, att ett fast eller flytande
material, som under en minut tål en viss spänning, i figuren satt till 100 %,
under en tid av 106 sekunder eller ca 11 dygn endast kan belastas med ca
40 % av denna spänning. Detta förhållande gör, att man vid de vanliga
enminuts växelspänningsproven bör tillämpa en dubbelt till mångdubbelt
högre provspänning än den senare använda driftspänningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
