Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Elektriska isolermaterial och isolatorer - D. Normer för provning av isolatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
D. Normer för provning av isolatorer.
Med isolatorer förstås i detta sammanhang enbart porslinsisolatorer,
dvs. stöd- eller hänganordningar, i vilka porslin ingår som isolerande
material och vilka hava till uppgift att uppbära antingen vid isolatorn fästade
ledare (egentliga isolatorer) eller genom isolatorn gående ledare
(genomföringar). Beträffande de förstnämnda skiljer man på stöd- och
hängisolatorer, beroende på sättet för ledarens infästning och den därmed
sammanhängande påkänningens art. En stapel- eller pelarisolator utgöres av en serie
på varandra fast monterade stödisolatorer. Med avseende på hängisolatorer
skiljer man på hängkedjor och spännkedjor, varvid de senare avse en
upphängning, där kedjan huvudsakligen är utsatt för krafter i horisontell led.
För att erhålla ett begrepp om en isolators användbarhet under olika
förhållanden företagas olika slag av prov. Huru dessa prov lämpligen skola
utföras, finnes beskrivet dels i »Normer för provning av
högspänningsisolatorer för elektriska kraftanläggningar» av år 1926 (Svenska
Teknologföreningens handbok XXV), dels i »Normer för spänningsprov» av år
1939 (SEN 26). Den förra är under omarbetning.
Prov på isolatorer äro lika mycket av mekanisk som av elektrisk art
och utgöras dels av typprov för fastställandet av en isolators egenskaper i
alla önskade avseenden, dels av rutinprov, som avse att vid fabrikationen
fortlöpande kontrollera, att materialegenskaper och utformning icke i
väsentlig mån avvika från den fastställda typen.
De viktigaste proven på isolatorer äro följande, nämligen hållprov,
torrt och vått överslagsprov och genomslagsprov, alla med växelspänning,
samt stötprov, porositetsprov, temperaturväxlingsprov, mekaniskt
dragprov och mekaniskt-elektriskt dragprov. De angivna proven kunna varieras
i stor utsträckning och därvid även i erforderlig grad skärpas, genom att man
tillämpar olika sätt för reglering av spänning, temperatur, belastning etc.
Hållprovet med växelspänning är det lindrigaste provet. Det utföres vid
normal driftfrekvens och kan göras både i luft och i olja. I det förra fallet
utsättes isolatorn under 1 minut för minst 90 % av den torra
överslagsspänningen. Vid spänningsprov i olja anbringas en spänning med ett
begynnelsevärde av ungefär 75 % av den torra överslagsspänningen, vilken
sedan höjes till 125 % inom ca 15 sekunder, varefter den så erhållna
spänningen kvarhålles i ca 5 sekunder. Det sistnämnda provet avser att
fastställa, att genomslagsspänningen är tillräckligt mycket högre än
överslagsspänningen.
Vid överslagsproven med växelspänning observeras, dels vid vilken spänning
överslag inträffar, dels även när glimning börjar inträda. Glimning får
nämligen ej förekomma vid driftspänning, emedan den då kan giva
anledning till radiostörningar. Detta är i synnerhet att beakta vid det våta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
