Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Elektriska isolermaterial och isolatorer - D. Normer för provning av isolatorer - E. Isolatorporslin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Beträffande den tillåtna belastningen på hängisolatorer i kraftledningar
till-lämpas den regeln, att en isolator aldrig får belastas med mera än 50 % av
den brotthållfasthet, som erhållits vid dragprov i kylvärmeskåpet.
E. Isolatorporslin.
Isolatorporslin består i regel av ca 50 % kaolin, ca 25 % kvarts och ca
25 % fältspat. Framställningen av porslinsmassan tillgår på det sättet, att
kvartsen brännes, males och uppslammas med de övriga ingredienserna i
vattenbad. Sedan största delen av vattnet därefter avskilts i filtrerpressar,
är massan färdig för bearbetning och har därvid plastisk konsistens. Då det
gäller att ernå hög genomslagshållfasthet, formas massan genom drejning,
varpå följer torkning och slutligen bränning (sintring) vid en temperatur
av ca 1 400° C.
Torkningen sker numera vanligen på artificiell väg i speciellt inrättade
torkkamrar, där luftens temperatur och fuktighet regleras på ett noga
utexperimenterat sätt. Torkningen kan verkställas på ett fåtal dygn. En
mycket väsentlig sak är, att bränningen såvitt möjligt sker i tunnelugnar,
där man kan hålla temperaturen konstant inom mycket snäva gränser.
För att ernå erforderlig hållfasthet måste man nämligen noga hålla reda på
både bränntemperatur och bränntid. Det gäller att bränna varken för
löst eller för hårt. I det förra fallet blir porslinet poröst med liten
genomslagshållfasthet, i det senare fallet åter sprött med liten draghållfasthet.
Före bränningen neddoppas den formade isolatorpjäsen i en
glasyrvälling, bestående av finmalen kvarts och fältspat, uppslammade i vatten.
Man får på så sätt en slät och glatt yta, varigenom porslinet håller sig rent.
Isolatorer för utomhusbruk förses normalt med brun glasyr. Denna färg
erhålles genom tillsats av järnoxid. Avsikten med att färga glasyren är att
göra isolatorn mindre iögonfallande.
Glasyren på isolatorer får ej verka som en trång tröja, utsatt för ständiga
dragpåkänningar. Den skall i stället vara så rymlig, att den blir utsatt för
en svag kompression. Som exempel på det nämnda förhållandet må
nämnas, att draghållfastheten hos en stav kan ökas med 50 %, om staven
överdrages med rätt glasyr, men den kan även sänkas med 50 %, om glasyren
är av olämplig beskaffenhet.
För att stora isoiatorpjäser ej skola få inre spänningar, som göra dem
alltför känsliga för temperaturväxlingar, måste de avkylas mycket långsamt
efter bränningen. Dimensionerna på en isolator kunna normalt innehållas
med avvikelser om endast ca 2 %. Krympningen vid torkningen och
bränningen är av storleksordningen 15 % och beror bl. a. på att vattenhalten
vid formningen ej kan hållas konstant.
Isolatorporslinet har, frånsett låg draghållfasthet, endast goda och värde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
