Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Luftledningar - F. Isolatorer - 1. Stödisolatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
samt med de mekaniska påkänningar, för vilka ledningen skall
dimensioneras. Den sålunda standardiserade serien av isolatorkrokar når upp till
isolator D 75, motsvarande en driftspänning av normalt 33 kV.
Vid Vattenfallsverkets ledningar för 3,3 och 6,6 kV användas i
allmänhet odelade mantelisolatorer med tre regnkragar enligt typ I) 30
respektive D 40. Motsvarande isolatorkrokar framgå ur tabellen.
Vid Vattenfallsverkets 11 och 22 kV ledningar användas normalt
speciella isolatorkrokar i enlighet med fig. 20: 16 vid raklinjestolpar och
fig. 20: 17 vid vinkelstolpar och spännstolpar.
Isolatorn för 11 kV är av liknande utförande som för
lägre spänningar men har större dimensioner (typ
D 55). För 22 kV användes alltid tvådelad isolator.
Denna är vid avgreningsledningar och mindre
viktiga ledningar (klass B) av manteltyp (typ D 75)
men vid huvudledningar (klass A) alltid av
cylindertyp. En 22 kV ledning visas av fig. 20: 24.
Isolatorkrok användes vanligen endast upp till
50 mm2 ledararea; vid grövre ledare användes regel
av liknande typ som vid 44 kV ledningar.
Vid Vattenfallsverkets ledningar för 44 kV med
stödisolatorer användes en regel enligt fig. 20: 18.
För vinkelstolpar är konstruktionen kraftigare, och
om vinkeln är större än 15°, användes alltid
portalstolpe med järnregel och hängisolatorer.
Vid det normala utförandet av en 44 kV
ledning användes vanligen en tvådelad cylinderisolator
med tre regnkragar. Ledningens utseende visas av
fig. 20: 25.
Det vanligaste sättet att fästa en ledare vid en
stödisolator är najning. Najningen utföres därvid
med utglödgad koppartråd. Fig. 20:19 visar en
toppnajning och fig. 20: 20 en sidonajning. Toppnajning kan endast
användas på raksträcka och förutsätter, att isolatorn har en toppskåra, vilket
standardisolatorn numera icke har. Toppnajningen användes därför mera
sällan.
På bärstolpar placeras ledaren på den sida av isolatorn, som är
närmast stolpen. På vinkelstolpar skall ledaren alltid placeras så, att den trycker
mot isolatorn.
För inspänning av ledare i stödisolator på ändstolpe användes
spänn-hank. Utseendet av en spännhank framgår av fig. 20: 21. Dylika
spänn-hankar tillverkas normalt för en största area av 35 mm2. Vid större area
användas särskilt konstruerade linklämmor.
Fig. 20: 18. Regel för
Vattenfallsverkets 44 kV
ledningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
