Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
sitt klander. Han lät henne ej ens veta, att han
läst hennes bok, iitan ville, henne ovetande,
iakttaga henne för att se, hur mycket hon var ett
med sitt förstlingsverk. Och han fann henne
identisk därmed. Hon tycktes honom sitta där
framför honom i båten som en livslevande
novell, och hon tog hans intresse så, som aldrig
något skrivet kunnat göra.
Det första han lagt märke till, var hennes
ögon, sammandragna av ansträngning att se,
ty hon var tydligen ganska närsynt. Men när
hon kommit nära och fått se honom, där han
stod med ena foten på båtrelingen och den andra
på bryggan, färdig att hjälpa henne ombord,
hade hennes ögon vidgat sig och strålat till av
artig vänlighet. Hur obetydlig än anledningen
var till strålen i hennes blick, så hade denna
haft en förunderlig skönhet och på ett
besynnerligt sätt rört honom.
Det var något särskilt med hennes ögon.
Hennes blick tycktes ständigt söka något bortom det
hon såg på, blott när hon fick syn på någon eller
något, som tog hennes intresse, strålade den till
av tillfredsställelse, elektriserande och snabbt, för
att i nästa minut återtaga det där trånande
uttrycket. Detta i förening med det febrilt
livliga sättet, det hastiga talet, det lilla "korta
skrattet, den snabba andhämtningen tycktes
honom tyda på en själ, som ej funnit sitt fäste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
