- Project Runeberg -  Han och hans hustru /
36

(1919) [MARC] Author: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

Nej, det var intet mellan dem, som upprört
honom. Det måste ha kommit utifrån.

Hennes gissning svävade trevande hit och dit
och rörde så plötsligt vid sanningen.

Han hade förstås vänner och bekanta.
Tros-förvanter. Att hon ej genast tänkt på dem!
De hade naturligtvis varit framme.

Förlovningen var nu eklaterad, och
människor dryftade den. Och aldrig är man mer
utsatt för kritik än då man förlovar sig, det är ju
en känd sak. Naturligtvis hade någon skrivit
och ogillat hans förlovning. Det finns ju så
mycket trångbröstat folk. Och ju trängre, ju
mer dömande.

Hon smålog för sig själv.

Stackars älskade Henning, nu förstod hon!

Men att han skulle bry sig så mycket om,
vad folk sade! Hon hade trott honom stå över
sådant.

Det gjorde henne riktigt gott att upptäcka en
liten svaghet hos honom, fast hon nog skulle ha
föredragit, att det varit en annan än
svagheten för vad folk säger.

För sin del tog hon aldrig ringaste hänsyn
till sådant, snarare tyckte hon om att chockera,
och hon lovade sig själv att uppfostra honom
i det fallet.

— Jag undrar vad styggt de sagt om mig!

Hon skrattade för sig själv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:09:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanoch/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free