Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Ingen svarade, när lian knackade, men dörren
var olåst, varför han gick in och lade breven på
hennes skrivbord.
Han fick ej se henne på hela dagen. Hon
lagade så, att de ej sammanträffade på
restaurangen, men ban hörde, att hon varit där och
ätit, innan han kom.
Efter kvällen gick ban ensam ned på
strandklipporna till stensoffan, där de brukade sitta
om kvällarna då det var lugnt, alldeles nere vid
vattnet.
Det var nu rätt långt lidet på hösten och
kvällarna började bli mörka. Stjärnorna blinkade i
rymden över havet, och aftonstjärnan speglade
sig och skar en lång, dallrande ljusstrimma i
vattnet.
Garth tänkte på Gunnel och på hennes
barnsligt obehärskade vrede, då hon sprungit ifrån
honom i skogen. Han kunde ej le åt den, ty
därtill gjorde den honom för ont.
Hans längtan efter henne värkte i honom, där
han satt så ensam, och han undrade, hur länge
hon ämnade straffa honom med att förbli
osynlig.
Då hörde han lätta steg på klippan tätt
bakom sig och sprang upp.
Det var verkligen Gunnel, som kom emot
honom i skymningsljuset, det lätta prasslet av
hennes klädningskjol smekte hans öra, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
