Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Han skärskådade sin kärlek till henne,
uppkallande den analyserande filosofen inom sig att
hjälpa kristen.
Det första han fann var, att hans kärlek var
varm av känsla. Och han erkände, att
känslan är mer förvillande, ju ljuvare den är.
Men om än hans kärlek var fylld av känsla,
så bestod den ej blott clärav. Den bestod av
vilja också.
Och hurudan var lians kärleks vilja? Var
den självisk?
Han tänkte ärligt efter. Visst begärde han
henne för sig så, som brudgummen begär sin
brud. Men med lättnad konstaterade han den
impuls, som fattat honom, när hon viskat till
honom om sin fara att förlora sannfärdigheten,
impulsen att avstå ifrån henne, om hon
verkligen skulle kunna löpa någon risk i äktenskap
med honom. Ja, ju noggrannare han
skärskådade sig själv, desto tydligare såg han, att det just
var denna oro för henne, som nu gjorde hans
prövning av deras ömsesidiga förhållande så
djupgående. Visade ej det, att hans kärleks
vilja var i grunden osjälvisk?
Men hon skulle ej behöva löpa någon risk som
hans hustru. Ingen sträng fordran, intet
trång-sint oförstående å hans sida skulle lägga band
på hennes frihet eller döma henne. Han förstod
henne nu och skulle vakta på sig själv, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
