Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Gunnel log, då hon såg, hur tagen han var,
alldeles som om det nyss lästa varit
verklighetsskildring. Det leendet väckte upp honom, så att
han kom ihåg, att Gunnel ju var ansvarig för
hjältinnans tragiska slut. Och han såg boken
som hennes verk.
— Den romanen är ett väldigt uppsving. Man
skulle kunna tro, att mångårig
författareverksamhet låge mellan den och din första bok, så
stora framsteg har du gjort.
— Det ligger mer än så mellan de båda
böckerna, sade hon med fin insinuation, och hennes
blick fullbordade meningen och lät honom
förstå, att detta något var han och deras kärlek.
Han drog henne till sig, och under en stund,
sade ingendera något.
— Kunde du inte finna någon bättre utväg än
självmordets för din stackars Ellen? frågade han
sedan.
— Hon fann ingen annan, svarade Gunnel.
— Men du? Kan du inte se någon annan?
Tänk efter!
Gunnel tänkte efter, men så skakade hon på
huvudet.
— Människor begå ofta självmord, då de bli
förtvivlade. Det kan ju inte verka onaturligt,
att jag lät Ellen göra idet.
— Inte onaturligt. Det har jag heller inte
sagt! Just den där beskrivningen på hennes för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
