Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Då övergav hon varje uppstyltat försök och
steg till sin vanliga sanningsenlighet.
— Ert mål är så högt — men, är det inte väl
högt? Kan ni uppnå det?
— Ingen av oss väntar att nå det i ett tag,
ja inte under vår livstid. Men ta vi bara ett
steg emot det, iså är det vårt — i Anden, i
löftet.
Han talade åter med den där lugna, men
brinnande kraften, som tilltalade henne, fast hon ej
förstod den. Hon funderade över hans ord, som
om han talat på ett främmande språk. Han
märkte det.
— Du förstår mig inte? Mitt enda sätt att
förverkliga idealet är att förverkliga idet i nuet,
så långt jag förmår. Hela min livsgärning blir
ej mer än en länk i kedjan. Länken ensam är
ingenting, men i kedjan blir den en del av den.
Kedjan är idealet. Min hela livsgärning som
mest en länk i den. Förstår du mig?
— Ja.
Hon smög sin hand i hans och slöt sig intill
honom med en ångestfull känsla, som om
något hotat att skilja dem åt.
Voro deras livsgärningar länkar i samma
kèdja?
Han hade ett ideal, en Grud, i vilken hela hans
väsen uppgick. Han var inpassad i en kedja,
som gick genom tid och evighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
