Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
inte det skulle bli alls, sade hon med en röst,
som om hon talat om en olycka.
—• Det är ju bara allt skäl att glädjas, sade
den kvinnliga läkaren leende och med något milt
tillrättavisande i tonen.
Glädjas! Det var något, som ej föll Gunnel
in. Hon behärskade sig dock inför doktorn, som
tydligen ej gillade hennes sätt att ta sitt öde,
men så snart denna gått, gav Gunnel sig över
och storgrät. Hon hade flera skäl att uppröras
över det, hon nu underkastades.
Mer än en hade kallat henne ett livande
solsken och sagt, att hennes personlighet gav
feststämning åt de samkväm hon deltog i, att
ingen talade så medryckande som hon o. s. v. i
den stilen. Ingen annan kunde fylla den plats,
hon fyllde, så väl som hon. Det hade man sagt
"henne, och hon visste med sig, att det var så.
Och nu! Nu måste hon för lång tid lämna den
platsen, där hon kunnat gagna de många, bara
för att föda ett barn till världen -— något som
vilken obegåvad kvinna som helst kan göra.
Hon ville det inte alls, men det gavs ingen
undflykt.
Hon fasade också för illamående och plågor.
Det hade hon alltid gjort, men hittills hade hon
inte prövat på mycket i den vägen. Hon hade ju
väl vetat, att hon utsatte sig för risken av
»lekamliga bekymmer» genom att gifta sig, där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
