Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Doktorn däremot satt och virkade på en
liten yllekjol.
— Jag har fattiga patienter, och många av
dem ha barn, hade hon svarat, då Gunnel
skrattande frågat henne, vad hon skulle med den
där lilla kjolen att göra.
Hon hade ett särskilt sätt att säga barn, det
lät som en varm och glad smekning, ett
uppskattande av barndomens söthet. Garth hade
sett upp och smålett mot henne utan att göra
sig reda varför, och Gunnel hade — också utan
att reda upp varför — känt hennes tonfall som
en omedveten förebråelse.
Garth läste numera alltid högt om kvällarna,
och det hade blivit vana, att Hilma kom för
att höra på. Det hade blivit en så given sak,
att hon väntades, att hon alltid telefonerade
återbud, då hon var hindrad att komma.
Garth valde lektyren efter Gunnels smak,
dock något reglerad av hans. Ty han hade i
sikte det inflytande hennes andliga näring
under denna viktiga tid måste ha på den
kommande.
Gunnel själv tycktes ej tänka på den saken,
hon tycktes ej alls känna sitt ansvar.
En dag, då Garth fann henne motståndslöst
hängivande sig åt förtvivlan över sitt tillstånd,
talade han allvarsamt med henne om hennes
ansvar för det liv, som danades genom henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
