Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
sade hon och smög sin hand kring Gunnels
smala fingrar.
— Låt! Inte går det så lätt. Om du visste,
hur det känns. Det blir så övermäktigt.
— Fly då bara till kärleken, ty den är allt
och kan allt.
— Detsamma säger Henning om Gud,
viskade Gunnel.
— Gud är kärleken.
— År det din tro?
— Min fasta tro — och bela min tro.
Gunnel lutade sin panna mot sin väns fasta
axel och erfor en känsla av trygghet.
— Men synd, dom, försoning? Allt det där,
som man måste tro så mycket om, vad tror du
om det? viskade hon.
— Jag tror allt det där får rum i Gud
kärleken. Jag tänker aldrig ut det i teori. Det
har jag inte tid med
Gunnel lyfte hastigt huvudet från sin väns
axel och såg in i det runda, goda ansiktet med
en varm blick.
—• Du teoretiserar inte och talar inte, du
bara lever din kärlekstro, sade hon,
entusiastisk för sin vän.
Men det blev för mycket för den lilla doktorn,
som inte tyckte om att märkas.
Hon såg på sin klocka och sedan på Gunnel
med ett sorglustigt uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
