Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Hilma såg fundersam ut.
— Det är väl så mycket i det, som man själv
lägger i det, menade hon.
— Lägg då något bra i det och bär lillan, bad
Gunnel.
Hilma höjde på ögonbrynen åt den i hennes
tanke litet lättsinniga tonen, men samtyckte till
att stå fadder och bära lillan.
— Vad lägger du in för tanke i ceremonien?
frågade Gunnel nyfiket.
— Jag bär fram den lilla till allkärleken.
Garth döpte själv sin flicka. För honom var
dopet ett heligt sakrament, och han förrättade
det i tro.
När han vattenöste huvudet och uttalade de
högtidliga orden: »Jag döper dig, Estrid, i Gud
Faderns, Souens och den helige Andes namn»,
då liade han själv tagit barnet från hennes
gudmor. De två, far och dotter, voro avsides med
Gud.
Då Estrid kände vattnet, såg hon upp med sin
famlande blick och tycktes tveksam om detta
var något att skrika åt eller ej. Men vattnet
var ljumt och kändes skönt på hjässan. Armen,
som höll henne, var stadig och dess beröring
full av ömhet, och rösten, som ljöd i hennes
öron, var vacker och god och lugnande. Hon
skrek ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
