Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Men egentligen voro hans tankar upptagna av
annat.
— Gunnel, menade du allvar den där gången,
då du bad mig vara sträng mot dig! frågade
han utan att se upp.
— Nog menade jag det då, men inte vet jag,
om jag vill, att du skall vara det nu, svarade
hon med ett nervöst försök att ta det skämtsamt.
Han teg och iakttog all jämt lilla Estrids lek.
— Vad tänkte du säga mig! frågade Gunnel
hastigt.
— Jag ville be dig inte göra skillnad på
barnen, sade han med samma låga röst och ett
allvar, som trängde in i henne.
— Det ligger ju i sakens natur, att jag måste
ägna mig mer åt den minsta, försvarade sig
Gunnel.
— Det är heller inte det jag menar. Och det
vet du. Det är den där föresatsen att göra
henne till din och Estrid till min jag ej tycker
om.
— Ah, det var ju bara skämt, sade hon och
försökte skratta.
— Var det!
Hon rodnade för hans prövande blick och
dolde sina läppars darrning i lilla Gunvors ljusa,
tunna lockgloria.
— Du är verkligen sträng, mumlade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>