Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Han lät dock ej avvisa sig utan drog en
stol tätt till soffan och satte sig hos henne.
— Gunnel, varför drar du dig undan mig?
Är inte vår sorg gemensam?
Hon svarade ej och gav honom intet bevis
på tillmötesgående. Detta förvånade och
smärtade honom.
— Har du inte hjärta för mig, Gunnel? Tror
du inte, att jag också sörjer?
— Du?
Bitterheten i hennes röst var omisskänlig.
Garth undrade över den och försökte gissa
orsaken.
— Tycker du kanske, att jag inte ser så djupt
sorgsen ut? Men det är därför, att jag har en
stor tröst.
Han gjorde ett uppehåll, som om han
hoppats, att hon skulle fråga efter hans tröst, men
hon förblev stum.
— Min tröst är den, fortfor han oombedd, att
jag har ett fast hopp om, att hon lever ooh är väl
bevarad. Små barn höra himmelriket till.
Jesus tar dem välsignande i sin famn. Så har
han tagit vår lilla Gunvor. Därför kan jag ju
inte sörja, som om jag vore utan hopp.
Det lät nästan som om han ursäktat sig för
henne, och hon insåg hur han missförstått
hennes utrop. Och ett ögonblick blygdes hon över
sin småaktiga uppfattning av honom. Men bit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
