Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
— Men varför behövde ban då plåga lammet
så förfärligt, som ban plågade mitt lilla lamm,
då han tog det? utbrast hon oeh ryckte sina
händer till sig och gömde ansiktet i dem och
kved högt vid minnet av sin älsklings svåra
sjukdom och dödskamp.
Garth satt tyst inför denna plåga. Även hans
själ berördes av lidandets glöd, även ur hans
hjärta steg till Gud ett varför, men hans
varför var fullt av trons tillit. Ej ens i detta
ögonblick tvivlade han på sin Guds härliga »därför»
för varje lidandets »varför». Han bara
undrade varför det skulle vara så fördolt, detta
»därför», att blott den prövade tron fattar det, och
även den sällan förmår fatta dess innehåll, blott
dess tillvaro.
Den svaga tron behövde ju väl förstå, tyckte
ban, det skulle vara en så stor hjälp för den,
men i stället lämnas den så ofta att kämpa i
mörker. Men även för detta »varför» litade han
på Guds »därför».
Hang svar till Gunnel blev mycket enkelt.
— Gud kan aldrig förneka sig själv. Han är
kärleken i allt vad han gör, även då vi minst
kunna förstå honom. Att kunna tro det, är
räddning.
Gunnel svarade ej, men hennes kvidan dog
bort, och hon låg tyst.
Små lätta steg hördes utanför. Garth reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
