Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
med en våldsamhet, som hon ej kunde behärska,
och som lyckligtvis också svepte hennes
bitterhet med sig. Hon brast i storgråt.
Garth upprördes av hennes förtvivlade gråt.
Hans egna ögon fuktades.
— Vi två äro kvar hos dig Gunnel, sade han
innerligt. Vill du inte veta av oss"?
Hon svarade blott med att gråta ännu mer
överljutt.
Han sade intet mer, satt bara stilla bredvid
henne ined värkande deltagande.
Vad som försiggick i Estrids lilla hjärta var
ej gott att säga, men efter en kort stund lutade
hon sig fram och rörde vid modern, blyg ocb
ömsint.
— Mamma! sade hon med ängslig röst.
Gunnel ryckte till, men såg ej upp och tog ej
händerna från ansiktet.
Garth lyfte då den lilla över från sitt knä
till Gunnels.
— Mamma, lilla mamma! sade Estrid
bedjande och ömt, tog stöd med sina små händer
om mammas handlov och försökte resa sig på
knä i moderns knä. Inte gråta, mamma!
Detta var mer än Gunnel kunde motstå, ty
detta gjorde Estrid av sig själv utan
uppmaning. Hon tog händerna från ansiktet och slöt
flickan i sin famn med en häftighet, som så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
