Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Hon frågade inte, varför de voro så emot att
någon annan än hon skulle se såret, ty hon
anade sanningen. Men vad hon anade, låtsade
hon inte om.
Innan hon gick, skrev hon läkarintyg, att
lektor Garth var oförmögen att infinna sig till
krigstjänstgöring. Triumfen i Gunnels ögon,
då hon mottog detta intyg, undgick ej doktorns
blick. Men den skugga, som därvid lade sig
över de godsinta dragen, undgick alldeles
Gunnel. Nu skulle hon få behålla sin Henning hos
sig, nu skulle ingen kunna taga honom ifrån
henne, jublade det inom henne så starkt, att hon
inte förnam något annat.
När hon nu blev ensam med sin man,
väntade hon, att han skulle säga något om det,
hon gjort honom, och hon beredde sig att svara
på förebråelser.
Men han sade inte ett ord, låg bara stilla
med ansiktet vänt mot väggen.
Hon höll sig också stilla, i tanke att han sov.
Då hon märkte, att han var vaken, pysslade
hon med honom och frågade, om han inte ville
ha det eller det. Men han ville inte ha något.
Inte ens ville han låta Estrid komma in.
Bara ja eller nej svarade han, och inte en
enda gång såg han på henne.
Detta fortfor. Och ju längre det varade, ju
mera tog det Gunnel. I sin första glädje över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
