Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
märkte ej själv, att lians harm mot henne, som
ej mildrats av hennes bedrövelse, nu vek för
hennes hätska anfall mot hans kristendom.
Kunde det ligga något fog i vad hon sadel
Plötsligt märkte hon, att ban låg blek oeh
tyst, och genast drunknade all hennes hätskhet
i ett svall av ånger.
— O Henning, har jag gjort dig ont med
vad jag sagt?
Hon böjde sig över honom, full av oro och
ödmjukhet.
— Det gör ingenting, mumlade han.
Hon märkte, att ban inte lät ond längre, och
hennes hjärta slog våldsamt av hopp. Hon
knäböjde åter vid bädden och tog hans ena
hand mellan båda sina, tvekande, som om hon
knappt vågat.
— O Henning, började hon bönfallande, men
kom ej längre.
Han vände huvudet på kudden och såg
frågande på henne. Det låg ej längre groll i
blicken. Hon märkte det och fick mod att
fortsätta,
— O Henning, om du ville... om du kunde
... Är det för mycket begärt?
Hans hand låg orörlig i hennes, och ban såg
allvarsamt på henne. Han anade, vad hon
ville, men han dröjde med svaret, oviss om
vilket svar han var i stånd att ge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
