Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
hade en kvart eller så, innan Hilma skulle vara
här med bilen. Vem kunde veta när ocb om hon
skulle få tillfälle att se sin man mer? Det
kunde ju gå illa för henne, och då skulle hon aldrig
få se honom mer, aldrig i evighet, ty hon fick
nog inte komma till den himmel, som var
beredd åt honom.
Hennes ögon rödkantades vid denna tanke,
men hon betvang sig genast. Lugn, lugn!
Hon öppnade dörren och gick stilla in i
rummet, så stilla att hans uppmärksamhet väcktes.
Han såg frågande på henne.
Hon ordnade hans täcke och lakan, vilka
glidit i sär. Han såg alltjämt på henne, hon
föreföll honom olik sig.
— Har något hänt1? frågade han.
— Nej. Inte i vår värld åtminstone. Ute
händer ohyggligt mycket varje stund. Är det något
jag kan göra för dig?
Hon hade något så mjukt och stilla över sig,
hennes röst ljöd som en smekning, och hon såg
på honom på ett särskilt sätt.
Hon hade under trycket av sin synd mot
honom haft något stukat ödmjukt i sitt väsen, nu
hade det med ens kommit en ny värdighet i
hennes uppträdande, som tilltalade honom.
Hon klappade lätt hans hand, som låg på
täcket. Om hon någon gång under de nyss
förflutna dagarna vågat smeka honom, hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
