Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
det. Jag måste vara förfärlig, eftersom jag
kunde göra dig något sådant.
Hon ryste.
Han drog henne till sig med stor ömhet.
— Låt vara, att du är »förfärlig», men jag
älskar dig ändå, sade han med frisk innerlighet.
Hon lutade huvudet mot hans bröst och
kramade hårt hans hand.
— Hur kan du, hur kan du? mumlade hon.
Han skrattade till litet för att dölja sin
rörelse.
— Jag kan inte låta bli, sade han enkelt, som
sanningen var.
Hon tryckte sig närmare intill honom,
överväldigad.
— Du mer än förlåter mig — du älskar mig!
mumlade hon, som hade hon svårt att fatta det
otroliga.
— Ja, sade han enkelt, och det låg ej minsta
grand av tvekan däri.
Hon kunde ej tvivla, och hon upplevde det
outsägliga.
— Henning, jag börjar förstå hur du måste
älska Gud ... Om han är lika verklig för dig
som du för mig ... och hans förlåtelse lik din ...
— Lik min!
Hans ton reste en himmelshöjd mellan hans
ofullkomliga, mänskliga förlåtelse och Guds.
Gunnel satt tyst, tryckt intill sin man, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
