Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
— Ja g går undan.
— Till Jesus?
Hon funderade litet, innan lion svarade.
— Nej, det kan jag inte, men kan får alltid
reda på mig så småningom.
Gunnel förstod, att den lilla tog ljusningen i
lynnet för att vara Jesus, som kom till henne,
och djupt rörd tänkte hon, att det nog var så
också.
Senare på kvällen, då barnen lågo och
Gunnel var ensam med sin man, talade hon om för
honom detta om Estrid.
— Mitt mörker och ditt ljus strida om vårt
barn, sade hon med ett litet skälvande leende.
Han svarade inte, men hans blick, allvarsam
och öm, tycktes vilja tränga till hennes
innersta och leta fram ur det fördolda där, vad ban
alltid med längtan sett efter.
Hon drog ett snyftande andetag och slöt sig
intill honom.
— Du har blivit mig övermäktig, sade hon.
— Jag?
Hon förstod, att det var en annan han ville
skulle bli henne övermäktig.
— Han är så abstrakt för mig ännu, viskade
hon. Men jag börjar ana honom. Han är i
dig, i Estrid, runt omkring mig — och i de stora,
förfärliga världshändelserna ...
— Än i dig själv då, Gunnel?
18. — Ban och hans hustru. 6495.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
