Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hans fäders gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rödhakarna sjöngo. Så drogo de sig tillbaka från
honom, och han stödde sig andlös mot sin yxa.
— Min själs blod! ropade Baptiste Röde. Du är
sannerligen en man. Förneka din gud och du ska få
leva.
Stockard svor på att han icke skulle göra det,
kraftlös, men säker på sig själv.
— Se! Modlös som en kvinna! Sturges Owen hade
blivit förd fram till halvblodshövdingen.
Utom rispan i den ena armen hade han icke lidit
någon skada, men hans ögon rullade runt i huvudet
på honom i en verklig extas av rädsla.
Gudsförnekarens heroiska gestalt som stod där, späckad med sår
och pilar, trotsigt stödjande sig mot sin yxa,
obekymrad, okuvlig, storslagen, fångade hans flackande blick.
Och han kände en djup avund mot denne man, som
med ett sådant lugn kunde vandra ned till dödens
portar. I sanning, Kristus och icke han, Sturges Owen,
hade blivit skapad till ett sådant öde. Och varför icke
han? Han hade en oklar känsla av den förbannelse,
som hade kommit till honom från svunna generationer,
andens skröplighet, som han hade tagit i arv från
forntiden, och han kände vrede mot den skapande makten,
hur han än skulle symbolisera den, denna skaparmakt,
som hade gjort honom, sin tjänare, så svag. Även för
en starkare man skulle denna vrede och
omständigheternas tryck varit tillräckliga för ett avfall, och för
Sturges Owen var det oundvikligt. I sin fruktan för
människors vrede skulle han utsätta sig för guds vrede.
Han hade endast blivit upphöjd till att tjäna Herren
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
