Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kuk. Ja, hon hör hemma på ett ställe, som ligger tusen
miles längre nedåt floden.
Karen Sayther kände sig plötsligt så underligt matt,
och fastän det intresserade leendet icke försvann, var
det som om hon såg mannens ansikte långt borta som
genom en kikare, och som om de sammanfogade
bjälkarna i stugans väggar, vacklade omkring henne. Men
så uppfordrade han henne att komma till bords, och
under måltiden återvann hon herraväldet över sig själv.
Hon sade icke mycket och mest om landet och vädret,
under det mannen började en lång förklaring över
sommargrävningen i ytan i de nedre distrikten och om
vintergrävning i de djupare lagren i de övre distrikten.
— Du frågar inte varför jag har kommit hit upp?
sade hon. Men det måste du veta. De hade flyttat sig
bort från bordet, och David Payne fortsatte med sitt
yxskaft. — Fick du mitt sista brev?
— Det sista? Nej, det tror jag inte. Det ligger
nog nånstans och driver vid Birch Creek, eller också
har det hamnat hos en eller annan
handelsföreståndare vid flodens nedre lopp. Det sätt, varpå posten
skötes här inne, är en ren skandal. Ingen ordning, intet
system, ingen ...
— Låt nu bli att vara dum, David! Hjälp mig i
stället. Det hade kommit en skarp klang i hennes röst,
och hon talade med en myndighet, som hade sin rot i
det förflutna. Varför frågar du mig inte om mig
själv? Om de mänskor vi kände i forna dagar?
Intresserar du dig inte längre för världen? Vet du, att min
man är död?
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
