Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— dagen, timmen, varenda detalj. Vi stod i en
rosenträdgård — du och jag — din mors rosenträdgård.
Allt knoppades och blomstrade, och vårens sav fanns
i vårt blod. Och jag drog dig intill mig... det var
första gången... och jag kysste dig rakt på munnen.
Kommer du ihåg det?
— Erinra mig inte om det, David, hör du! Jag
minns varenda liten sak, och jag blygs. Hur ofta har
jag inte gråtit över det! Om du blott visste vad jag
lidit.. •
— Du lovade den gången... ja, och tusen gånger
under de underbara dagar, som följde efter den dagen.
Varje blick, varje beröring med din hand, varje
stavelse som ljöd från dina läppar, var ett löfte. Och
så... hur skall jag förklara det? ... så kom där en
man. Han var gammal — gammal nog till att vara din
far — och inte vacker att se på, men han var, vad
man kallar en väluppfostrad man. Han hade inte gjort
något galet, han hade följt lagens bokstav, och han var
en högst respektabel man. Dessutom, och det var
huvudsaken, ägde han mycket land och många gruvor —
kanske ett halvt dussin, det betyder inte så mycket,
och han drev affärer i stor stil och klippte kuponger.
Han...
— Men det fanns andra saker också, föll hon
honom i talet. Det berättade jag ju för dig. Tvång —
penningbekymmer — nöd — min familj. Jag kunde
inte rå för det. Det var inte min vilja. Jag blev offret,
eller jag offrade mig själv — du kan ju kalla det, vad
du vill. Men du gode gud, David, dig måste jag
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>