Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss det. Själva din instinkt kräver det. Det kan du inte
neka till. Du kan inte undslippa de traditioner som
ligger bakom dig. Du härstammar från en ras, som har
levat genom tusen århundraden, och den får inte
upphöra med dig. Det kan den inte — de generationer,
som ligger bakom dig, vill inte tillåta det. Instinkt är
starkare än vilja. Rasen är mäktigare än du. Kom nu,
David, låt oss gå. Vi är unga ännu, och livet är
härligt! Kom!
Winapie, som nu gick ut ur hyddan för att fodra
hundarna, fångade hans blick, och han skakade på
huvudet och upprepade svagt sina ord. Men kvinnan
lade sin arm om hans hals och pressade sin kind mot
hans. Hans trista liv stod framför honom med pinsam
tydlighet — den fåfänga kampen mot de obarmhärtiga
krafterna; de trista åren med frost och hungersnöd;
det primitiva livet, med dess skarpa disharmonier ; den
naggande tomheten, som icke kunde fyllas av en
ani-malisk existens. Och där alldeles bredvid honom —
frestelsen, som viskade om ljusare, varmare länder,
om musik, ljus och glädje och återkallade minnet av
forna dagar. Alldeles omedvetet såg han det
alltsam-man framför sig. Ansikten trängde sig fram, flyktiga
minnen av glömda upptåg, av glada timmar, sång och
klingande skratt.
— Kom, David, kom! Jag har nog för oss båda.
Vägen ligger ljus och klar framför oss. Hon såg sig
om i den nakna, sparsamt möblerade stugan. Jag har
nog för oss båda. Världen ligger för våra fötter, och
all livets glädje är vår. Kom! Kom!
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
