Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rullade, och männen vacklade under sina tunga
bördor ned till båten. Här nere på stranden väntade mrs
Sayther, till dess allt bagaget var på sin plats och
hennes bädd ordnad.
— Vi släpa mot den översta ändan av ön, förklarade
Pierre, under det han gjorde klar släplinan. Så vi
följa kanalen, där vattnet inte rinner så hastigt, och
jag tänka vi göra god fart.
I detsamma uppfångade hans skarpa öra ljudet av
fotsteg på det torra gräset från föregående år, och
han vände på huvudet. Den unga indianflickan kom
gående mot dem, omgiven av en flock morrande
varghundar. Mrs Sayther lade märke till att den unga
kvinnans ansikte, som hade varit ganska slött och
uttryckslöst under hela uppträdet i stugan, nu flammade av
förbittring.
— Vad du göra min man? frågade hon plötsligt och
vände sig mot mrs Sayther. Han ligga kojen, och han
se sjuk ut — hela tiden. Jag säga: Vad i vägen, David?
Du sjuk? Men han säga ingenting. Så han säga: "God
flicka, Winapie, gå din väg. Jag snart mig själv igen."
Vad du göra min man, vad? Jag tro du ond kvinna.
Mrs Sayther såg nyfiket på barbarkvinnan, som
hade del i denne mans liv, medan hon själv måste draga
bort i nattens mörker.
— Jag tro du ond kvinna, återtog Winapie
långsamt och mekaniskt, som den, vilken letar efter ovana
ord på ett främmande språk. Jag tro det bättre, du gå
bort, inte komma mera. Vad? Vad du tro. Jag hava
en man. Jag indianflicka. Du amerikanska. Du vac-
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
