Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad som aldrig glömmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det kan ju göra detsamma. Jag vill att du skall
följa med mig.
— Varthän?
— Bort till min stuga, vid utkanten av lägret.
Men Fortune La Pearle stampade med sin mockasin-
häl i snön och kallade alla sina olika gudomar till
vittne på Uri Bräms galenskap.
— Vem är du? sade han, och vem är jag, att jag
skulle sticka mitt huvud i snaran på ditt bud?
— Jag är Uri Bram, sade den andre rättframt, och
min stuga ligger därborta vid utkanten av lägret. Jag
vet inte vem du är, men du har drivit själen ut ur
en levande mans kropp — ja, din ärm är röd av blod
— och som en annan Kain är hela mänsklighetens hand
mot dig, och det finns inte ett ställe, där du kan luta
ditt huvud. Men nu har jag en stuga ...
— Vid din moders minne, man, så håll käft! föll
Fortune La Pearle honom i talet. Annars slutar det
med att jag gör dig till en ny Abel, bara för nöjet att
göra det. Ja, gud hjälpe mig, om jag inte gör det!
Med tusen män för att gripa mig och letande överallt
efter mig, vad ska jag med din stuga? Jag vill bort
härifrån —bort! bort! bort! Fördömda svin! Jag har
mest lust till att gå tillbaka och fara på dem som en
galning och ta ett par stycken med mig, de nöten! En
enda storslagen strid och så vara färdig med hela
historien! Livet är inte annat än bondfångeri — det’
är just vad det är, och jag är led och trött på det!
Han teg, förfärad, förlamad av sin gränslösa över-
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
