Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad som aldrig glömmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
givenhet, och Uri Bram grep tillfället. Han var annars
icke en man av många ord, och det tal, han därefter
höll, var det längsta han hållit i hela sitt liv, utom
ett, som han höll vid en mycket senare tidpunkt och
på ett annat ställe.
— Det är därför jag talar med dig om min stuga.
Jag kan gömma dig där, så att de aldrig kommer att
finna dig, och jag har massor med proviant. Annars
kommer du aldrig undan. Inga hundar, ingenting alls,
och havet är stängt. S:t Michael är den närmaste
hamnen, och budbärare utskickade för att utbasuna
nyheten, är framför dig, och det gäller också om
transportstället vid Anvik — nej, du har inte den ringaste
chans! Det är mycket bättre du stannar här hos mig,
tills det drivit över. Innan en månad gått, eller kanske
ändå tidigare, har de säkert glömt dig för
kapplöpningen till York eller gud vet vad. Och du kan ge dig
av mitt för näsan på dem, utan att de bekymrar sig
det minsta om det. Jag har mina egna idéer om
rättfärdighet. Då jag sprang efter dig — ut från Eldorado
och upp längs floden, så var det inte för att fånga dig
och överlämna dig till överheten. Jag har som sagt
mina egna idéer, och det där är inte en av dem.
Han teg, och mördaren drog upp en bönbok ur
fickan. Och medan Nordlandets morgongryning
glimmade gul i nordöst, blottade de båda männen sina
huvud i kölden och grepo med bara händer om den heliga
boken; och Fortune La Pearle lät Uri Bram avlägga
ed på det han hade sagt —en ed, som Uri Bram icke
hade för avsikt att bryta och heller aldrig bröt.
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
