Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad som aldrig glömmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig särskilt för Uri Bräms hydda ty det var det sista
ställe i världen, där man kunde vänta sig att finna
John Randolphs mördare. Utom vid dessa tillfällen,
drev Fortune omkring i stugan, lade den ena
patien-sen efter den andra och rökte otaliga cigaretter.
Fastän han med sin flyktiga natur älskade munterhet,
skämt och skratt, vande han sig snabbt vid Uris
fåordighet. De talade aldrig med varandra, utom för
att diskutera vad hans förföljare företogo sig eller vad
de hade i sinnet, huru vägarna voro och vad priset
var på hundar, och dessa saker diskuterade de blott
med långa mellanrum och med så få ord som möjligt.
Men så började Fortune att utarbeta ett system för
kortspel, och timme efter timme och dag efter dag
gjorde han icke annat än blandade och gav, blandade
och gav, och han skrev upp kortkombinationerna i
långa rader och blandade och gav igen. Men den sista
tiden hade även detta tidsfördriv mist sitt intresse för
honom, och med huvudet böjt över bordet satt han och
utmålade för sig de muntra ställena i Nome, där det
var öppet hela natten, där croupierer och inspektörer
arbetade i skift, och där rulettkulans rassel aldrig
tystnade. I sådana ögonblick kände han sig alldeles
förlamad av sin ensamhet och känslan av att allt hade
slagit fel för honom, och han kunde sitta i timtal i
samma ställning, utan att blinka eller röra sig. Vid
andra tillfällen gav sig hans länge kuvade bitterhet
luft i lidelsefulla utbrott; ty han hade kommit på
kant med tillvaron och var allt annat än tillfreds med
livet, som det formade sig för honom.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
