Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad som aldrig glömmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Livet är bara bondfångeri, var hans ständiga
klagan, och det var ett tema, som han kunde variera
i det oändliga.
— Jag har aldrig haft en ärlig chans, klagade han.
Jag har blivit narrad från födelsen, och själva mjölken
i min mors bröst har varit förfalskad. Det var falska
tärningar, som stack henhe ut, då hon skulle vara med
i spelet, och min födelse var beviset för att hon gick
ur spelet med förlust.
— Men därför fanns det inget skäl till att hon skulle
hata mig för det och betrakta mig som en Ismael,
men det gjorde hon ... ja, det gjorde hon! Varför lät
hon mig inte få min chans? Varför lät världen mig
inte få den? Varför skulle jag misslyckas i Seattle?
Varför blev jag mellandäckspassagerare och levde som
ett svin tills vi kom till Nome? Varför gav jag mig av
till Eldorado? Jag var ju på väg till Big Peters och
gick bara in för att få en tändsticka? Varför hade jag
ingen tändsticka? Varför hade jag lust till att röka?
Där kan du själv se! Alltsamman var uträknat på
förhand, allt passade in i vartannat... varenda sak. Allt
det guld, som jag aldrig kan hoppas få, törs jag våga
på, att det redan var bestämt innan jag blev född. Det
var därför som John Randolph skulle mocka gräl och
bli dödad. Fördömt! Det var rätt åt honom, inte mer
än han förtjänade. Varför kunde han inte hålla käft
och ge mig en chans? Han visste att jag var nästan
fallen. Varför höll jag mig inte därifrån? Ja, varför?
Varför? Varför?
Och Fortune La Pearle kunde rulla runt på golvet,
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
