Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad som aldrig glömmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
packningen av hästarna, så att de också kunde vila/
Han betalade 50 dollar per hundra pund för foder
till dem och ibland mera. Han tog sina egna filtar och
lade över ryggen på dem, när de fått skavsår av
packsadeln. Andra män lät sadlarna skava stora hål, och
andra män åter lät dem, när skorna var uppslitna, trava
till dess deras hovar satt i det blodiga köttet. Han
använde sin sista dollar till hästskosöm. Jag vet det, ty
vi sov i samma säng och åt ur samma gryta, och vi
blev som köttsliga bröder på en plats där man
förlorade sitt grepp om tillvaron och dog med hädelser på
sina läppar. Han var aldrig för trött till att lägga
en rem mera bekvämt eller strama till en sadelgjord,
och han hade ofta tårar i ögonen, när han såg det
hopplösa eländet. På ett särskilt ställe, där djuren ställde
sig på bakbenen och lyfte frambenen som kattor för
att komma över klippmuren, var vägen översållad med
lik av hästar, som hade fallit tillbaka och fördärvat
sig. Och där stod han, mitt i denna helvetesstank, alltid
redo till ett vänligt ord och till att skjuta på i rätta
ögonblicket, till dess de alla voro komna förbi. Och
då en av dem sjönk ned i dyn, spärrade han vägen,
tills den var kommen upp igen, och det fanns inte en
man, som i sådana ögonblick vågade att driva på
honom.
Då vi nådde slutet av vägen, kom en man, som hade
plågat livet ur femti hästar, och ville köpa våra, men
vi såg på honom och på våra djur — berg- och
prärie-hästar från östra Oregon. Han bjöd oss femtusen, och
vi var fullkomligt pank, men vi kom ihåg det giftiga
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
