Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad som aldrig glömmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Uri blev herre över sin kropp och mödosamt kom
på benen igen, hade Fortune mest lust till att skjuta
en gång till. Men han stötte den tanken ifrån sig.
Slumpen hade redan varit honom gunstig, och om han sköt
nu, skulle han komma att betala för det vid ett annat
tillfälle. Nej, han skulle spela ärligt spel. Dessutom
var Uri svårt sårad och kunde omöjligt hålla den tunga
revolvern så länge, att han kunde sikta ordentligt.
— Och var finns nu din gud? hånade han, under
det han räckte revolvern till den sårade mannen.
Och Uri svarade:
— Gud har ännu icke talat. Bered dig på att höra
hans dom.
Fortune vände sig emot honom; men han vände sig
åt sidan, för att erbjuda en mindre skottyta. Uri
vacklade som en drucken man, men inväntade också han
ett lugnt ögonblick mellan de lätta vindstötarna.
Revolvern var mycket tung, och han, liksom Fortune,
hyste sina tvivel på grund av detta förhållande. Men
han höll den med utsträckt hand upp över huvudet
och sänkte den långsamt framåt och nedåt. I det
ögonblick, då Fortunes vänstra bröst och siktet på vapnet
kom på samma linje som hans ögon, tryckte han av.
Fortune snurrade icke runt, men det muntra San
Francisco utplånades och bleknade bort, och medan den
solljusa snön blev mörkare och mörkare, utandades han
sin sista förbannelse mot den slump, han icke hade
förstått att utnyttja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
