Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljuset tillbaka med en egen, varm glöd. Tid och rum
existerade icke för honom.
— Gud bevare mig — det där kan du allt köpa
åtskilligt med tobak för — eller va?
Jakob Kent snurrade runt, samtidigt med att han
sträckte ut handen efter sin dubbelbössa, som stod
nära till hands. Men då hans blick föll på den
objudne gästens ansikte, vacklade han förfärad tillbaka. Det
var ju mannen med ärret!
Mannen såg nyfiket på honom.
— Var bara lugn! sade han med en avvärjande
handrörelse. Du ska inte vara rädd för att jag ska göra
dig eller ditt fördömda guldstoft något ont. Du är i
alla fall en underlig kurre, är du inte, tillfogade han
betänksamt då han såg Jakob Kents skakande knän och
svetten, som rann nedför hans ansikte.
— Varför rycker du inte upp dig och säger något?
fortsatte han, då den andre kämpade för att få luft.
Har käften gått i baklås för dig? Eller vad står på?
— Var... var har du fått det ifrån? fick Jakob
Kent omsider framstammat, och pekade med
skälvande finger på det ohyggliga ärret på den andres kind.
— Det var en skeppskamrat ombord, som märkte
mig med en märlspik från storröjeln. Och nu då du
har kommit till dig själv igen, så skulle jag gärna
vilja fråga dig, vad det angår dig. Det skulle jag tycka
om att veta — vad angår det dig? För satan — gör
det dig något? Är det inte fint nog för en sådan herre
som du? Det skulle jag gärna vilja veta!
Hans fäders gud — 7
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
