Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, nej, svarade Jakob Kent och sjönk med
ett sjukligt leende ned på en stol. Jag tänkte bara ...
— Har du nånsin sett något liknande? fortfor den
andre i trätgirig ton.
— Nej!
— Är det inte vackert att titta på?
— Jo! Jakob Kent nickade bifallande, besluten
att rätta sig efter sin ovanlige gäst, men fullkomligt
oförberedd på det häftiga utbrott, som skulle bli
resultatet av hans försök att visa sig behaglig.
— Din förbannade grötätande son av ett
sjöpigg-svin! Hur kan det falla dig in att säga att det är
något vackert med det grymmaste märke, som vår Herre
har givit en man att dra runt med? Vad menar du,
din...
Varpå denne havets hetsige son kastade sig ut i en
ström av österländska svordomar, och han blandade
gudar och djävlar, stamtavlor och människor, metaforer
och vilddjur om varandra på så äkta primitivt
manfolksmaner, att Jakob Kent kände sig alldeles
förlamad. Han ryggade tillbaka, med armarna lyftade som
för att avvärja fysiskt våld. Så fullkomligt modlös
var han, att den andre stannade mitt i en storslagen
harang och brast i gapskratt.
— Solen har slagit botten ur slädspåret, sade
mannen med ärret, då skrattanfallen höllo på att lägga
sig. Och jag hoppas att du sätter ordentligt värde på
tillfället att få umgås med en man med ett sådant
ansikte som mitt. Se nu att få upp ångan i spisen där.
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
