Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gånger för att släcka tranlampan, och så kröp han in
mellan filtarna, utan att ens ta av sig mockasinerna.
Sjömannen snarkade snart av hjärtans lust på sitt
hårda läger på golvet, men Kent låg och stirrade ut
i mörkret, med ena handen på bössan, fast besluten
att icke sluta ögonen på hela natten. Han hade icke
haft tillfälle att gömma undan sina fem skålpund guld,
och de låg i ammunitionslådan vid huvudgärden av
hans koj. Men hur mycket han än ansträngde sig, föll
han till slut i sömn med vikten av sitt guldstoft tungt
vilande på sin själ. Om han nu icke oförvarandes
hade fallit i sömn under ett sådant sinnestillstånd,
skulle sömngångar ed jävulen icke blivit ditlockad, och
Jim Cardegee skulle icke ha gått på guldjakt med en
vaskpanna följande dag.
Elden kämpade en hopplös kamp, men dog så helt
bort, medan frosten trängde in genom de mossklädda
bjälkarna och gjorde luften i rummet isande kall.
Hundarna utanför höllo upp att tjuta, och sammanknipna
i snön drömde de om ett paradis, där det fanns fullt
upp med lax och där det icke fanns slädförare och
andra stränga herrar. Inne i stugan låg sjömannen och
rörde sig icke ur stället, under det att hans värd
kastade sig rastlös fram och tillbaka, ett byte för underliga
fantastiska drömmar. Då midnattstimman närmade
sig, kastade han plötsligt av sig filtarna och steg upp.
Det var högst besynnerligt, att han kunde göra vad
han gjorde, utan att tända ljus. Kanske var det på
grund av mörkret, som han gick omkring med slutna
ögon, eller var det av fruktan för att se det hemska
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
