Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen med ärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- Nåå? frågade Kent, som stod och väntade på
bekännelsen.
Men Cardegee grinade.
— Kör du bara på med att hänga mig, din
fördömde, gamla grytslickare!
Och så gick det, som sjömannen hade förutsett,
tragedin förvandlades till fars. Cardegee var den tyngste
av de två, och Kent, som kastade sig bakåt och nedåt,
kunde inte lyfta honom upp från golvet.
Fastän han ansträngde sina krafter till det yttersta,
stodo alltid sjömannens fötter kvar på golvet, så
att de buro en del av hans tyngd. Den övriga delen
vilade på repet under hakan.
Då Kent icke kunde lyfta upp honom från golvet,
klamrade han sig fast vid honom, fast besluten att
långsamt kväva honom och få honom att säga, var
han hade gjort av skatten. Men mannen med ärret
ville icke låta strypa sig. Det gick fem, tio, femton
minuter, och så släppte Jakob Kent i förtvivlan ned sin
fånge.
— Nåja, sade han och torkade svetten av pannan,
om du inte vill hängas, så ska du skjutas. Det finns
ju folk, som inte är födda till att hängas.
— Jo, det kommer att bli ett vackert spektakel, du
kommer att ställa till härinne. Cardegee kämpade för
att vinna tid. Hör nu ... nu ska jag säga dig något...
vi ska båda två lägga våra kloka huvud ihop och
försöka räkna ut, hur vi ska göra. Du har förlorat en del
guldstoft. Du säger, att jag vet var det finns, och jag
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
