Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jan den oförbätterlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter varje ryck av Jans huvud. Du har dödat Gordon,
en så tapper och rättskaffens kavaljer, som nånsin har
kört nedåt slädspåret efter hundar. Du är en mördare
och en ärelös person.
— Och du är ingen god kamrat heller, föll Röde
Bill honom i talet. Om du vore det, så skulle du låta
oss hänga dig, utan allt larm och skrålande. Seså Jan,
var nu ordentlig! Låt bli att göra oss mer bekymmer.
Var bara lugn — så ska vi hänga dig ordentligt och
få ett slut på detta.
— Tag i alle man, skrek sjömannen Lawson. Kör
ner hans huvud i böngrytan och sätt på locket.
— Men mitt finger ... invände Taylor.
— Så låt fingret ryka! Det är alltid i vägen.
— Men jag kan inte, mr Lawson. Det är långt nere
i halsen på det aset, och det är nästan bitet tvärs
igenom.
— Klart att vända! Under det Lawson gav denna
varning, lyfte Jan sig till hälften upp, och den
kämpande fyrklövern rullade över mot den andra sidan
av tältet, in i ett verkligt virrvarr av skinn och filtar.
De undgingo knappast liket av en man, som låg
orörlig och blödde av ett bösskott i halsen.
Och orsaken till allt detta, var det vanvett, som hade
gripit Jan, det vanvett, som griper en man, som har
flängt sönder jordens hårda yta och länge legat och
tumlat runt under villkor så hårda och primitiva, som
i tidernas morgon, en man, för vars inre öga
hemlandets feta dalar visar sig, och vars näsborrar vädrar
lukten av hö och gräs och blommor och nyplöjd jord.
Hans fäders gud — 8
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
